Passivitetsträning

Jag kan inte nog säga hur viktigt det är med passivitetsträning i alla möjliga situationer.

Hemma hos oss börjar vi träna passivitet redan när valparna bara är några veckor gamla.

Vi börjar efter tre veckors ålder när det ska klippas klor första gången.

Jag lägger den pyttelilla valpen på rygg på en filt på bordet, eller i knät. Det som känns lättast och säkrast.

Jag låter min hand vila lugnt på valpens bröstkorg och skuldror.

Om valpen tramsar och sprattlar håller jag ett fastare grepp, men fortfarande med milt och vänligt handlag.

I samma sekund som jag känner valpen slappna av släpper jag på mitt grepp och berömmer lugnt och vänligt,

samtidigt som handen på valpen klappar och gosar lite lugnande.

Ifall valpen börjar sprattla igen spänner jag bara åt mitt grepp igen och väntar in rätt beteende.

Kom ihåg att greppet bara är till för att hunden inte ska komma loss. Det ska vara milt och vänligt. Ingen aggression och inga förmaningar.

Rätt beteende kommer av att hunden får beröm när den slappnar av och inser lönsamheten av detta då den ändå inte kommer loss när den sprattlar. Därmed är det inte heller lönsamt att sprattla.

I början struntar jag egentligen i hur många små klor jag lyckas klippa.

Focus ligger på att lära hunden rätt beteende.

När det är dags för hunden att resa sig upp vänder jag försiktigt upp den och hjälper den upp på alla fyra,

så att det även där är tydligt att det är mitt val och att den kan vila lugnt till dess.

När valpen är lite äldre och kan stå stadigt är det dags att lära den stå på bordet. Det gör vi på precis samma sätt.

Oftast har valparna vid det laget redan insett att det inte är någon som helst idé att tramsa när man blir fasthållen,

utan brukar foga sig direkt. De får lugnt och trevligt beröm på bordet och svansen brukar frimodigt stå rakt upp på de flesta.

Vi tittar ofta på valparna på bordet, mellan sex och åtta veckors ålder, eftersom vi ska välja ut vår lilla avelsvalp.

Det är så spännande att följa valparnas utveckling även på det sättet.

Vad kommer från mamma, vad kommer från pappa och var kom det här ifrån? Genetik är spännande, men svårt!

När det väl är dags att trimma brukar våra hundar stå tryggt på bordet utan problem.

Sedan kommer vardagen som bjuder på så många situationer där valpen stressar för att få som den vill.

Det gäller att vi tar kontroll över de situationerna och visar valpen att det är det lugna, fina beteendet som är lönsamt.

* När du lyfter upp din valp och sedan ska släppa ner den igen;

Släpp inte greppet så länge den sprattlar. Håll lugnt och ordlöst fast valpen tills den blir stilla.

Då släpper du ditt grepp. Detta gäller även om valpen sprattlar på väg ner mot marken.

* Lär hunden vänta lugnt innan maten, promenaden, uppkoppling, losskoppling etc.

Lugnet hos hunden ger en frisignal ”varsågod” från dig.

* Passivitetsträna valpen ofta!

Lär den att man inte alltid måste leka med alla man träffar,

utan lär den också att sitta tillsammans med dig och titta på hundar, människor och annat skoj.

Även där är det samma sak. Inga förmaningar från dig, utan bara de tysta, vänliga, men obönhörligt fasta händerna som håller hunden stilla.

Greppet ska slappna av så fort hunden är lugn, så att den sitter still för egen maskin.

Om situationen känns för svår ökar du avståndet till störningen och gör på samma sätt.

Detta är så viktigt! Hunden som ser varje hund som en potentiell lekkamrat stressar upp sig vid varje hundmöte.

Då kommer ni att hamna i konflikt längre fram när ni bestämt er för att öka kraven.

Lär istället hunden från början att vara lugn i närheten av andra hundar. Ibland får de leka en stund,

men inte med detsamma och inte som svar på ett stressat beteende.

Det är inte heller jämnåriga valpkompisar som är det viktigaste för er valp att träffa, även om det är kul.

Det viktigaste i valpens sociala träning är att få träffa vuxna, snälla hundar och lära sig läsa och respektera deras signaler.

* Tänk igenom hur en dag ser ut för din hund.

Aktivering är viktigt, passivitet likaså.

Får din valp tillfälle att sova ordentligt? Om du upplever att valpen inte kan koppla av

utan måste följa dig omkring hemmet så fort du rör dig, får du göra något åt det.

Så här gör vi med våra valpar som vi behållit:

Vi sätter upp en fyrkant av kompostgaller som placeras bredvid datorn, där vi vet att vi sitter ofta och länge.

I komposthagen placerar vi en bädd och valpen. Sedan sätter jag mig vid datorn och ignorerar valpen.

Börjar den skutta och tramsa lägger vi milt tillbaka den i bädden igen, helst innan den hunnit ”skutta ur”.

Beröm så fort hunden är på plats. Så småningom utsätts hunden för störningar.

Jag håller t.ex. kvar hunden i bädden fastän husse kommer in i rummet etc.

Hunden förstår snart att det inte är någon idé att tramsa, utan lägger sig för att sova.

Snart kan man röra sig runt huset och hunden ligger kvar i sin korg.

Så småningom kan man plocka bort gallret och hunden ligger fortfarande kvar i sin korg.

Självklart kan man göra hela övningen även utan galler, men risken för misslyckanden när jag gått ut ur rummet ökar.

Rätt som det är har man kanske en liten valp i hälarna igen. :-)

Detta hjälper även inför ensamträningen.

Det är en enorm skillnad att lämna en hund som kan ligga tryggt i sin korg, med husse och matte i ett annat rum,

ensam hemma en stund.

Den lilla hunden som inte har lämnat husse eller matte utom synhåll är däremot inte redo att bli lämnad ensam.

Den har ännu inte fått chans att bygga upp sin egen trygghet och självkänsla.

Detta var lite om passivitetsträning. Säkert kan du komma på fler tillfällen där du kan träna hunden i att det lugna beteendet ger utdelning.

© Åsa Lundmark

Stommelyckans Hund & Hälsa

www.stommelyckan.com