Bild kommer inom kort

 

 

 

"Max"

 

 

Max

Max var ingen dvärgschnauzer, utan en långhårig dvärgtax.

Han var inte heller min hund, utan grannens, men i mitt hjärta bodde han och han var min bästa vän

från det jag var nio år och träffade honom första gången tills jag var 14 år och såg honom för sista gången.

Jag lånade Max så ofta jag kunde och han vande sig vid att vänta på mig vid samma tid varje dag efter skolan.

Så småningom fick Max diskbråck och blev förlamad.

Då svor jag att aldrig glömma honom och det har jag inte heller gjort.

Han är ett så kärt minne för mig.

Jag önskar att alla barn fick ha en sådan trogen vän!