Promenader och tv

 

Vi har haft det lite motigt här på Segolsgården ett tag.

Förkylningar, snö överallt, vattenledningen som har frusit och tak som hotat braka in.

Jag tycker dagarna mest består i att smälta snö så vi har vatten, skotta och hämta ved.

Vi har delat upp det så att Jörgen utför själva arbetet, jag sköter oroandet.

 

Freud är en väldigt energisk liten valp och kräver mycket sysselsättning.

Mer än vi orkar med ibland.

Sigge och Bullit är lite coolare av sig.

 

 

 

 

 

 

Sigge tycker mycket om att titta på tv, helst Mitt i naturen.

 

 

 

 

Men Freud tittar gärna han också

 

 

 

 

 

 

Ibland är det väldigt spännande

 

 

 

 

 

 

Blir det riktigt läskigt är det skönt att ha en storebror som hjälper en att hålla för ögonen.

 

 

 

 

 

Men oftast är det rätt trista program och man kan ligga där och bara slöa lite

 

 

 

 

 

 

Det har inte blivit så mycket utevistelse nu i kylan, mest ut, göra vad man ska och sedan in igen.

Men ibland samlar vi ihop oss för en promenad.

 

Sigge och Bullen är först ut.

 

 

 

 

 

Men var tog Freud vägen.

 

 

 

 

 

Där var ju Freud men då är Bullen försvunnen

 

 

 

 

 

Sen försvinner Sigge också

 

 

 

 

 

Men till slut är vi samlade och kan påbörja promenaden

 

 

 

 

 

Efter en liten bit kan vi släppa Bullit och Freud och äntligen kan de få springa av sig lite av all energi.

 

 

 

 

 

Vi har som sagt haft några motiga månader och hoppas nu att det ljuset i tunneln vi ser

inte bara är ett mötande tåg utan den efterlängtade våren, då allt blir så mycket enklare.

 

Nästa lördag ska vi till Stommelyckan för att trimma Freud för första gången.

Det ska bli spännande att se hur han ’egentligen’ ser ut under all päls.

Jag kommer ihåg första gången vi trimmat Modig och Bix, det var lite vemodigt,

nu var de ju inte små trassliga valpar längre utan ’riktiga’ Schnauzrar.

 

Imorgon ska vi åka och köpa en säck valpfoder. Vi har tyckt att det har gått åt rätt fort.

Förklaringen kom när jag lyfte säcken och såg att även en liten mus har hjälp till och ätit.

Nu är musen i Sigges mage och säcken på en säker plats.

 

 

                

 

 

Text: Eva Landin

Bild: Eva Landin & Jörgen Jörgensen