Stommelyckans Magic Merlin

"Bix"

Bix

Tisdagen den 19 maj 2009 var en så sorglig dag. Då blev lille Bix påkörd av en bil och finns inte längre bland oss.

Det gick väldigt fort och han hann aldrig bli rädd eller lida.

Resten av texten ska handla om Bix liv, som även om det var kort, var både lyckligt och innehållsrikt.

Bix heter i stamtavlan Stommelyckans Magic Merlin.

Han föddes 22 mars 2008.

Han var minst i kullen. En liten cool kille.

Han busade runt här hos oss i åtta veckor tillsammans med sin bror och sina två systrar.

Det var ett fantastiskt vårväder, så valparna tillbringade mycket tid ute i trädgården.

När Bix var åtta veckor gammal flyttade han till sin husse & matte, Jörgen & Eva.

Deras första besök hos oss var helt oförglömligt.

De hade med sig en liten underbart söt kattunge i bilen, som de nyss skaffat och inte ville lämna ensam hemma.

Den lilla katten Sigge skulle senare bli Bix allra bästa kompis.

När jag pratade med Eva & Jörgen i telefonen häromdagen berättade de så mycket härligt om Bix,

som jag tänkte jag skulle skriva ner här nu.

Bix & bästisen katten Sigge hade små hemliga hörnen i trädgården

där de låg på lur och väntade på att få hoppa på den andre när den passerade.

En speciell liten lek som bara de två förstod.

Eva berättade också om en annan händelse som var lite speciell och visar på hur mycket Sigge och Bix betydde för varandra.

Det var när Bix skulle gå ner från fyra mattillfällen per dag till tre.
Bix, som alltid ville äta, tyckte att det var väldigt jobbigt och måste meddelat Sigge det på något vis

för under några dagar kom Sigge med nyfångade möss till Bix.
Bix lyckades även fånga en själv under dessa "svåra" dagar innan de nya mattiderna var invanda.

Här följer en bildserie som Eva kallar "Kampen om korgen"

En annan rolig egenhet som Bix hade var att han alltid samlade ihop sina leksaker och lade dem i högar om tre.

Lite märklig egenskap, eftersom hundar inte brukar räkna.

Men det var inte bara en tillfällighet, utan det blev alltid så.

Fanns det inte tre leksaker i närheten gick Bix och hämtade ett litet vedträ,

eller något annat som fick bli föremål nummer tre.

När Bix skulle sova låg han gärna under täcket, men rumpan skulle av någon anledning alltid vara fri och ligga utanför täcket.

Likadant när han låg i knät. Då skulle alltid den lilla rumpan hänga nedanför.

En gång fick Jörgen och Eva ta en liten tur till veterinären med Bix. Han betedde sig lite underligt, tyckte de.

Det visade sig att Bix hade smakat lite för mycket på fallfrukten som jäst i solen. Han var helt enkelt berusad!

Lille Bix trillade i diket på kvällspromenaden den kvällen, men han blev inte särskilt vis av skadan.

Eva och Jörgen fick hålla koll på fallfrukten efter det, för annars var Bix där igen!

Något som Bix aldrig knäppte på, trots att han var en så oerhört klok liten hund, det var luktsinnet.

Han letade alltid med ögonen istället för med näsan och kunde kliva över små goda korvbitar som inte syntes.

Han kom aldrig på att man kunde använda sig av den där lilla svarta knappen mitt fram på nosen. J

Jörgen och Bix gick kurs tillsammans på en hundskola.

På följsamhetsprovet var Bix bäst i klassen.

Något annat roligt som hände en gång på hundskolan var när de skulle kolla mentaliteten hos de olika hundarna på olika sätt.

En uppgift var att gå fram med hunden till en lejonstaty och se vad som händer.

Bix gjorde precis som man ska när man träffar någon som man undrar vem det är.

Han gick fram och luktade lejonet i rumpan.J Jättehärligt!

Flera av bilderna på denna sidan är därifrån.

Bix har haft ett händelserikt och lyckligt liv med massor av tid och kärlek. Det bästa en liten hund kan få.

 Nu får vi ha honom i våra minnen. Jag är glad att jag fick höra alla fina saker som gjorde Bix till den han var.

Bix med sin husse Jörgen

© Stommelyckans Kennel

www.stommelyckan.com