Hej Åsa med en härlig familj,

 Antagligen skulle jag kunna skriva spaltmeter om vad som händer här hemma men jag ska försöka vara lite återhållsam. J

Just nu har våra stora pojkar förskansat sig i sovrummet.

 Sigge sitter vakt mitt i dörrhålet medan Bullit ligger i sängen och trycker.

(Just nu vågade sig Bullit ut i köket och räddade sin morot och flög tillbaka till sängen med den.)

Som sagt, Sigge vakar i dörrhålet….men den allt mer fruktade lille valpen gör ständiga utfall,

tror nog att han är väldigt "morrig".

Att vi andra mest tycker att han låter som en gris i nöd hindrar inte den modige valpen. 

( Bullit fortsätter hämta grejer och bär upp i sängen)

Sigge har gett upp som vakt, hoppat upp på sin dyna i fönstret och vänt ryggen till den lilla ettriga kobran,

 som förövrigt somnat i mammas famn.

 Bullit insåg att det var roligare att gå till vedbon med pappa. Så här sitter jag själv med kameran i högsta hugg (suck)

Det var en underbar upplevelse när vi kom hem i lördags.

Det första Bullit gjorde var att hoppa upp i sängen och bädda runt med kuddar och täcken.

Innan hade vi ju fått lyfta eller truga upp honom men nu…en sån lycka både för Bullit och för oss.

Efter det har han bara tagit för sig mer och mer. Är vi i vardagsrummet tar han sin plats,

sista kvällarna i det vi kallar ’Sigges fåtölj’ Han bäddar och ordnar med filten och lägger sig ner och bara trivs.

Sigge tycker att det är helt okej, han har så många andra platser att mysa på.

Eftersom Freud tydligen inte har någon urinblåsa, han läcker som ett såll, har vi just nu rätt mycket tidningspapper på golvet.

Men precis som den ’riktige’ Freud vet vår valp att detta med potträning är viktigt…så vad göra… in i sovrummet, slita sönder lite tidningspapper, upp med det på filten, lägga tigern och musen där…men apan då…var ska han vara…hmm...just det på ett löpskydd för tikar!!!

Är man bara hela tiden med sina djur, barn eller medmänniskor händer det hela tiden fantastiska ting,

allt kan man inte beskriva med ord och det mesta kan kameran inte fånga,

men alla som lever tillsammans vet att det i förhållanden uppstår märkliga ting bara man är öppen för det.

Medan jag skriver det här har givetvis mycket hänt men noterbart är att Freud var på golvet och lekte,

Sigge på sin dyna i fönstret i sovrummet och  Bullit i sängen. Jörgen går in i vardagsrummet och börjar spela i sin baryton saxofon.

Freud blir jätterädd, springer in i sovrummet ( han MÅSTE ha sagt något)

Bullit hoppar ur sängen ner till Freud slickar honom, går före honom ut i köket och MÅSTE ha sagt något,

för Freud blir helt lugn och tar upp leken med apan igen.

Text: Eva Landin

Foto: Eva Landin & Jörgen Jörgenssen